Varför fäster inte samma tejp lika starkt på olika ytor? Det är helt och hållet en fråga om ytenergi och ytspänning! Bläcktestet och den nödvändiga informationen hjälper dig att ta reda på hur bra bindemedlet fäster och limmas på en yta.
Hur kan du se in i framtiden med en bläckkula?
Teknologier
Ytspänningen avgör hur starkt en tejp fäster mot ytan. ”Bläcktestet” visar det.
Ytspänning för vattenmolekyler
Ytor: Spänning och energi
Ytspänning och ytenergi är två olika saker. Du kan föreställa dig det mycket enkelt: I en vätska rör sig molekylerna i alla riktningar; de intermolekylära krafterna neutraliserar varandra helt. Detta är annorlunda på en yta: Här verkar de intermolekylära krafterna ovanifrån; molekylerna rör sig mot insidan, in i vätskan.
Det bildas ett ”skinn” på utsidan, som hålls ihop i luften av ytspänningen. Ytspänning är anledningen till varför vätskor vill hålla sin yta så liten som möjligt. Därför kan bläckdroppar anta den perfekta formen av en kula. Ytenergin är däremot den mängd energi som krävs för att bryta bindningarna så att en ny yta bildas. Båda termerna används ofta som synonymer för vätskor.
På lågenergiytor behåller vätskor en kulform. På högenergiytor flyter vätskor ut jämnt, vilket innebär: att detta är en bra plats att tejpa på.
Hög energi, fast bindning
Ett materials ytenergi avgör hur bra en tejp fäster på det. Följande gäller av princip: Ju högre ytenergi ett material har, desto bättre fäster tejpen eller bindemedlet på det. Det beror på att hög ytenergi säkerställer att bindemedlet kan bilda en ny yta snabbt och flyta ut över ytan. Ett enkelt ”trick” för att mäta ytspänningen är bläcktestet. Det är lika enkelt som avgörande: På ytor med hög ytenergi rinner bläcket jämnt; bindemedlet kommer därför att fästa enkelt. För ytor med låg ytenergi fortsätter bläckdropparna att vara kulformade och rinner av. Bindemedlet fäster inte lika bra på dessa ytor.
En titt in i bläckkulan
Så här kan du se in i framtiden med en bläckkula: Att mäta ytspänningen är meningsfullt om du inte är helt säker på vilka egenskaper ytan som ska fogas har. Bläcktestet för ytspänning är ett pålitligt verktyg i sådana fall, eftersom detta test kan göras snabbt och enkelt. Det bästa är: Hemma kan du också mäta ytspänningen enkelt. Du behöver bara hälla några droppar bläck på en yta och se hur dropparna formas och löses upp. Det beror på att bindemedlet skulle reagera på samma sätt: antingen flöda ut över ytan eller inte.
Var är det bäst att fästa?
Lågenergiytor som t.ex. plast är svåra att fästa på – bläckdropparna rinner av ytan. Detsamma gäller för bindemedel. Lågenergiytor som syntetfibrer är exempelvis en särskild utmaning. Om du väljer en mindre lämplig tejp kommer den att dras av enklare. Svåra ytor med dåliga vidhäftande egenskaper anses vara polyetylen (PE), polystyren (PS), polytetrafluoretylen (PTFE), polypropylen (PP), silikon eller pulverbeläggningar.
Det finns också material med högenergiytor. Bindemedel fäster mycket bra på dem. Bindemedlet sprider sig brett och jämnt på ytan. Högenergiytor omfattar stål, aluminium, polyvinylklorid (PVC) och polykarbonat (PC). Bindemedel fäster mycket enkelt och pålitligt på dem.
Men det finns också lösningar för alla som vill fästa bindemedel på ytor med låg ytspänning. Resultatet av mätningen är inte avgörande för den slutliga adhesiva bindningen. Ytspänning kan ändras mycket enkelt med primer. Den ökar ytenergin kemiskt och ser till att adhesivet kan fästa bra. Som av en händelse: Noggrann rengöring och avfettning av en yta kan ofta göra mirakel. Ytenergin ändras även här.
Räcker inte det? Bra!
Bläcktestet för ytspänning säger dig framför allt en sak: Om bindemedlet inte vill bli till mikroskopiska små kulor så snabbt som möjligt, om det sprider sig väl och om det inte är ”överallt” på tejpen, då har du hittat den perfekta partnern för den yta som ska limmas.
