Tejp fäster med hjälp av en klistermassa som man betecknar som tryckkänslig.
Detta innebär att tejpen i sig är klibbig och den vidhäftande reaktionen utvecklas när tejpen pressas mot ytan. Det är alltså en mekanisk och inte en kemisk reaktion som fäster tejpen mot ytan.
Två villkor måste uppfyllas innan en klistermassa har de optimala förutsättningarna för att foga ihop två ytor.
- Det ena är att häftämnet måste säkerställa att tejpen och ytan fogas ihop så länge och så starkt som användaren önskar (adhesion eller vidhäftning).
- Det andra är att häftämnets sammanhållande kraft måste vara tillräckligt stark för den aktuella applikationen (kohesion eller inre styrka).
Dessa två villkor varierar beroende på de många olika tejpapplikationer som finns. En viktig grundläggande fråga är om tejpen ska kunna tas bort igen (t.ex. maskeringstejp) eller om den skall vara permanent (t.ex. vid husbyggnation) men det är väldigt många andra faktorer som spelar in när vi utvecklar våra klistermassor.
Våra forskare, kemister och ingenjörer utarbetar därför varje gång precis rätt blandning av över 1 000 grundsubstanser (som naturgummi, syntetiskt harts, plast med mera) och 100 olika elastomerer för att skapa den perfekta klistermassan för den aktuella applikationen.
Vissa typer av tejp kräver också en primer för att se till att klistermassan förankras perfekt till tejpens bärarmaterial. Det kan exempelvis gälla maskeringstejp där det är viktigt att klistermassan dras ihop med bärarmaterialet så att det inte sitter några häftämnesrester kvar på det nymålade området.
Valet av bärarmaterial bidrar också till att ge tejpen dess specifika egenskaper. Bärarmaterialet kan bestå av papper, plast, tyg, metall etc. – läs mer här.
Konsten vid tejpframställning är att behärska kombinationen av de olika komponenterna – häftämne, bärarmaterial, primer, etc.) för den specifika applikation den aktuella tejpen ska lösa.